Hej gott folk!
En liten presentation kan vara på sin plats detta första blogginlägg:
Jag heter Jac Rytterholm och jag är inbiten filmbiten sedan barnsben. Föga överraskande handlar min blogg om film, film och åter film. Jag har tidigare varit bl a skribent, chefredaktör och ansvarig utgivare för kultförklarade SHOCK! The Movie Magazine på 1990-talet. Jag har ett nästan löjligt stort intresse för filmens magiska värld och dess historia. En rejäl filmnörd som fastnar för detaljer få andra märker eller ens bryr sig om - ialla fall enligt de som känner mig. Och nu, efter flera års "tjat" från både vänner, folk och fä har jag beslutat att så smått börja skriva om film igen - nu på nätet i form av en enkel, spontan blogg.
Tanken är att det skall vara underhållande och roande läsning, och måhända även intressant för alla som är filmnyfikna på ett lite djupare plan än det vardagliga "se det senaste nytt"-köret. Jag har ett väldigt brett filmintresse, och roas lika mycket av Charlie Chaplin som Jim Carrey, imponeras minst lika mycket av gamla "King Kong" från 1933 som av t ex årets 3D-milstolpe "Avatar" - och anser självklart att äldre filmer med t ex John Wayne än minst lika tuffa, coola och balla som dagens moderna actionrökare. En bra film är alltid en bra film - oavsett genrer eller årtal! Hos mig står t ex "Motorsågsmassakern" lika högt i kurs som "Citizen Kane", precis som Ingmar Bergman och George Lucas är av minst lika stort intresse. Woody Allens humor och Adam Sandlers gör jag ingen större skillnad på - är det kul så skrattar jag. Jerry Bruckheimers storslagna Hollywoodproduktioner eller en liten fransk 1960-talsfilm, it doesn´t matter - är det bra så är det bra.
För jag tycker att film handlar mer än något annat om intrycket och själva feelingen man får när man ser filmen ifråga. Jag ogillar nämligen skarpt det faktum att många filmskribenter och filmjournalister så ofta "gör skillnad" på viss film jämfört med annan viss film. Det är som att säga att McDonalds-maten suger - när vi alla (!?) ändå vet att en fucking jävla burger är relativt svingott när det kommer till kritan. Så varför hyckla?
Nåväl, nog om detta, ni förstår säkert vad jag menar. Jag kommer antagligen att skriva väldans spontant till en början och lite hipp som happ här på denna lilla filmblogg - och får helt enkelt hoppas på Ert intresse!
Mvh Jac Rytterholm
